En motivering: Anita var en mycket pedagogisk människa. Hon tog extra hand om mig och ett par andra elever som hade det lite svårt i skolan. En del av oss hade dyslexi, och andra hade bokstavskombinationer. Hon såg oss inte för våra svårigheter utan såg oss för de personer vi var.

Ett minne: Jag hade länge haft svårt att läsa eftersom jag hade dyslexi. Men så tog Anita med en bok hemifrån. Den var så spännande att jag lyckades traggla mig igenom den på hur kort tid som helst. Efter det fick jag med boken hem!

En hälsning: Anita, tack! Jag kan idag klara mig på ett bra sätt trots dyslexin! Jag jobbar nu med böcker, tro det eller ej!