En motivering: Eskil hade aldrig långt borta till ett skratt. Han var snällheten personifierad tror jag! Han hade alltid en extra stund över efter skoltid för att hjälpa till med olika projekt.

Ett minne: Jag minns en gång i skolan då jag trodde jag var ensam i den del som var verkstad vi använde ibland. När jag skulle ut, så hade dörren gått i baklås och jag fick väl mer eller mindre panik och började slita och rycka i den där dörren. Helt plötsligt står Eskil bakom mig med sitt mullrande skratt och enorma kroppshydda. Tur du inte ska bli låssmed sa han och så knixade han en stund och så var dörren öppen!